Leif Runefelt

Leif Runefelts forskning har inriktats mot konsumtionshistoria, men inte mot varor och priser utan mot de värden och värderingar som styr konsumtionen. Tyngdpunkten har hittills legat på det förmoderna samhället, där han undersökt hur normerna om dygd, flit, affektkontroll och kritiken av lyx och överflöd vidmakthölls av föreställningen att konsumtionen skulle illustrera och vidmakthålla ståndshierarkin.

Han har fullföljt konsumtionstemat i en studie av frihetstiden- Dygden som välståndets grund: dygd, nytta och egennytta i frihetstidens ekonomiska tänkande(2005) samt i en studie om 1800-talet i betitlad En idyll försvarad. Ortbeskrivningar, herrgårdskultur och den gamla samhällsordningen 1800- 1860(2011), där han undersökt en till synes neutral litteraturgenre som visar sig innehålla en entydigt skiktspecifik samhällssyn. Hans senaste stora monografi Att hasta mot undergången. Anspråk, flyktighet, förställning i debatten om konsumtion i Sverige 1730-1830(2014) fördjupar analysen av värderingarnas förskjutning, när den sociala igenkännbarhet som konsumtionen skulle upprätthålla utmanades av de lägre ståndens begynnande bruk av te, kaffe och brokiga kläder.

Leif Runefelts forskning ruckar på bilden av tiden från 1750 till 1850. De socioekonomiska och mentala strukturer han beskriver är förmoderna, trots upplysning, parlamentarism, ståndsutjämning och annat som man brukar tillskriva tidsperioden. På ett intressant sätt pekar han på de antika inslagen i föreställningsvärlden: förnuftets kontroll över affekterna, den merkantilistiska principen att man inte skall köpa, bara sälja; vidare lantlivets lugn i motsats till stadens larm samt idén att lyx är förvekligande.

På senare tid har han utvidgat forskningen in i moderniteten och undersöker hur samhällsordningen görs synlig i mode och reklam under den industrialiserade konfektionsindustrins genombrottstid decennierna runt förra sekelskiftet.

Leif Runefelt baserar sina studier på empiri och identifierar långa idémässiga och mentala strukturer. Det arbetssättet bär han med sig från den ekonomiska historien. Hans forskning vetter åt kulturhistoria fattad i modern mening, med plats för konsumtionsmönster, mode, reklam, färg och materialitet. Samtidigt behärskar han såväl de aktuella som de traditionella idéhistoriska metodgreppen.

Genom inval av Leif Runefelt har Akademien stärkt sin idéhistoriska kompetens.