Workshop: Demokrati, autokrati och internationellt samarbete

Workshopen ”Democracy, Autocracy, and International Cooperation” genomfördes den 22–23 maj på Vitterhetsakademien. Sammankomsten, som organiseras av forskningsprojektet DEMCOOP och leds av Jonas Tallberg, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet och arbetande ledamot i Vitterhetsakademien, finansieras av Europeiska forskningsrådet, Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse samt Vetenskapsrådet. Workshopen samlar 25 forskare aktiva i Europa, Japan och USA för att diskutera hur demokratins försvagning och autokratins förstärkning i världen påverkar förutsättningarna för internationellt samarbete.

Omvärldsanalys och bakgrund till workshopen, text av professor Jonas Tallberg:

Samverkan internationellt är nödvändig för att hantera gränsöverskridande problem som klimatförändringar, finanskriser, militära konflikter och viruspandemier.

Historiskt har forskningen visat på ett tydligt och stabilt samband mellan länders politiska system och internationellt samarbete. Nästan utan undantag pekar forskningen på att demokratier är mer samarbetsinriktade än icke-demokratier (autokratier). Demokratier har exempelvis visat sig mer benägna att bli medlemmar i internationella organisationer, liberalisera internationell handel, skriva under avtal till skydd för mänskliga rättigheter och lösa konflikter genom tvistelösning.

Den stora majoriteten av dessa tidigare studier genomfördes under en tid då optimismen kring liberal demokrati var på sin höjd och de baserades vanligtvis på data från slutet av 1990-talet och början av 2000-talet, när demokratisk expansion sammanföll med ökat internationellt samarbete. Men under det senaste decenniet har istället den viktigaste utvecklingen när det gäller demokrati varit dess nedgång globalt. Andelen demokratiska stater växer inte längre och många länder som tidigare var demokratier upplever nu tendenser till auktoritär utveckling. Denna utveckling anses allmänt vara dåliga nyheter för internationellt samarbete och de klyftor som har uppstått mellan demokratier och autokratier, till exempel när det gäller kriget i Ukraina, verkar stödja denna förväntning.

Samtidigt pekar händelser i världspolitiken under de senaste åren på en mer komplicerad bild, som utmanar de rådande föreställningarna om relationen mellan länders politiska system och internationellt samarbete. Flera demokratier har minskat sitt internationella engagemang. Det mest framträdande exemplet är USA under den första Trump-administrationen, när landet drog sig ur internationella organisationer som FN:s råd för mänskliga rättigheter och Världshälsoorganisationen, och lämnade internationella överenskommelser som Parisavtalet och Iranavtalet. Denna trend sträcker sig dock även till andra demokratier, som Argentina, Brasilien, Sydafrika och Storbritannien. Samtidigt har icke-demokratiska länder ökat sitt internationella engagemang. Kina har exempelvis skapat Asia Infrastructure Investment Bank, bildat Shanghai Cooperation Organization tillsammans med andra autokratier, lanserat Belt and Road Initiative, och förenats med Ryssland i krav på en ny världsordning.

Vad säger denna utveckling om det tidigare så stabila sambandet mellan politiska regimer och internationellt samarbete? Var sambandet tidsbundet – resultatet av en viss period då förhållandena var särskilt gynnsamma? Eller är de exempel som observerats undantag från ett annars robust samband? Eller var relationen alltid mer komplex, men tidigare forskning oförmögen att fånga dessa dynamiker p.g.a. hur den närmade sig frågan?

Workshopen tar avstamp i dessa omvärldsförändringar för att åter belysa den klassiska frågan om hur demokrati, autokrati och internationellt samarbete förhåller sig till varandra. Workshopen samlar en ny generation forskare i Europa och Nordamerika som under de senaste åren tagit sig an denna fråga med utgångspunkt i nya data, metoder och teorier.