Till minne av Mats P. Malmer 100 år

Den 18 oktober är det 100 år sedan den tidigare ledamoten i Vitterhetsakademien Mats P. Malmer föddes (1921–2007). Akademiens arbetande ledamot Anders Andrén, professor i arkeologi, har skrivit en text som uppmärksammar Malmers liv och gärning.

Malmer, som var en av Sveriges mest namnkunniga arkeologer, växte upp i en intellektuell och debattglad lärarfamilj i Höganäs. Efter studentexamen på reallinjen och krigsårens militärtjänst inledde han humanistiska studier i Lund med latin, pedagogik och historia. Tack vare inspirerande lärare fastnade han för arkeologin och tog en fil lic-examen i ämnet 1953. Sex år senare lämnade Malmer Lund, för att bli chef för sten- och bronsåldersavdelningen vid Statens historiska museum i Stockholm. Under sin museiperiod disputerade han i Lund 1962, och erhöll samtidigt docent-titel. Han var därefter verksam som professor i Lund 1970–1973 och i Stockholm 1973–1987.Malmer var något så ovanligt som en lysande praktisk och teoretisk arkeolog i en och samma person. Redan i slutet av 1940-talet visade han hur viktig den detaljerade fyndkontexten är för den arkeologiska tolkningen. Han betonade alltid att framsteg inom arkeologin, i form av nya förståelsehorisonter, är resultat av såväl nya fynd som nya tankar. Malmer var själv starkt präglad av den analytiska filosofin, vilket kommer till tydligt uttryck i doktorsavhandlingen Jungneolitische Studien från 1962. Den handlar om den svensk-norska stridsyxekulturen under yngre stenåldern och dess europeiska förbindelser. Arbetet är en kritisk uppgörelse med mellankrigstidens etniska tolkningar inom arkeologin. I stället för att likställa olika arkeologiska kulturgrupper med skilda folk argumenterade Malmer för idéspridning av materiell kultur och för lokala förutsättningar som bakgrund för olika materiella uttrycksformer. Men avhandlingen var i minst lika hög grad en metodisk uppgörelse med det Malmer kallade ”impressionismen” i arkeologin, det vill säga det lättvindiga sätt på vilket många arkeologer beskrev sitt material. Han krävde tydliga definitioner av grundläggande kategorier som tid, rum och typologi. Därmed öppnade han för en teoretisk och metodisk debatt, som senare i anglosaxisk tradition har kommit att kallas den nya arkeologin.